Den 30 maj läste Sveriges radios långtida Mellanösternveteran Cecilia Uddén in utrikeskrönikan, “Nu vill alla hamna på rätt sida historien”, på P1. Jag tog idag notis om att en person vid namn Simon Strandberg, i Facebookgruppen, “Svenskar som stöder Israel”, bett AI-verktyget Chat GPT analysera Uddéns text.

Strandberg citerar först Uddéns krönika (för er som inte orkar eller har tid att lyssna):

(What took you so long? Varför dröjde du? Den frågan ställde BBCs programledare häromdan till Israels tidigare premiärminister Ehud Olmert, efter att Olmert skrivit en artikel där han anklagat Israel för krigsbrott i Gaza. "What took you so long"?

Samma fråga hade kunnat ställas till Mertz, Macron, Meloni, Stenegard och Starmer, som de senaste två veckorna fördömt Netanyahu och kallat Israels krig och belägring av Gaza oacceptabel. Vindpustarna efter kappvändarna blåser nu till storm när västledare rusar för att ställa sig på rätt sida historien. "En dag när det inte längre är förknippat med någon personlig olägenhet att kalla en sak det den är så kommer alla alltid att ha varit emot detta" skrev en arabisk författare. Ehuru Olmert svarade inte direkt på BBCs fråga om varför han dröjt, men reagerade med en indignation som kan översättas i "men ska du kritiserar mig nu när jag har varit så modig". I artikeln i Haaretz skriver Olmerts att det är regeringen Netanyahu som är Israels inre fiende, medan makron, mertz och Meloni är Israelvänner, inte antisemiter vilket de stämplas som.

"Världen förstår oss inte, Världen har glömt 7e oktober", säger man. Men Världen förstod, och Israel hade hela världens sympati efter den grymma 7e oktobermassakern. Det skulle dröja till maj 2025 innan världens ledare tyckte att Israel gått för långt i Gaza och innan Israels egen fredsrörelse kunde börja tåga i demonstrationer med bilder på barn som dödats I Gaza av Israeliska bomber. Men i Israelisk tv visas inte de lemlästade barnen eller de gråtande mammorna när de vaggar sina döda barn i vit liksvepning, eller Gaza som ett plockepinn av rasmassor.

Israels självbild som offer har djupa rötter i utrotning, antisemitism och arabisk aggression, men som en kritiker sa, sällan har det funnits en militär ockupation där ockupanten beskriver sig själv som offer, och ett uttryck för denna självbild hörde jag i Israel för en tid sedan när fredsaktivister talade om hur illa gisslan behandlats i Gaza och sa under Nazitiden så fanns det ändå tyskar som hjälpte judar, det gjorde inte palestinierna i Gaza. Dom ansåg alltså att palestinierna som levt under Israelisk ockupation, som var belägrade, bombade och utan mat och i vissa fall ändå vågade demonstrera mot Hamas, att dom borde ha hjälpt gisslan.

Avhumaniseringen av palestinier i Gaza började inte i maj 2025 utan i oktober 2023 när ledande Israeliska politiker kallade palestinierna "djur", när Israels president sade att " Det finns inga oskyldiga i Gaza", och när försvarsministern sa " jag har gett order om total belägring, ingen el, ingen mat, inget bränsle, jag har släppt alla spärrar, Gaza kommer inte att bli som förr, vi kommer att förstöra allt".

Och nu när allt är förstört, tycker omvärldens ledare att Israel har gått för långt. "What took you so long"?)

Så långt Cecilia Uddén.

Därefter citerar Strandberg Chat GPT:s bedömning av Uddéns krönika:

Den här texten är en polemisk och emotionellt laddad kommentar som blandar fakta, tolkningar och åsikter. Den har en tydlig politisk hållning och är inte neutral.

Neutralitet & Objektivitet:

Bedömning: Texten är inte neutral.

Motivering: Den uttrycker en stark kritik mot Israels politik i Gaza, liksom västledares senkomna fördömanden. Användning av retoriska frågor, ironiska formuleringar ("vindpustarna efter kappvändarna") och laddade uttryck ("avhumanisering", "plockepinn av rasmassor", "allt är förstört") visar att texten har en tydlig partisk utgångspunkt.

Subjektivitet: Texten ger uttryck för en personlig tolkning av händelser och moraliska omdömen, vilket är typiskt för opinionsjournalistik snarare än nyhetsrapportering.

Bias & Perspektiv:

Vinkling: Stark kritik av Israels agerande i Gaza, mindre fokus på Hamas ansvar eller brott.

Selektivitet: Texten fokuserar på israeliska övergrepp, medan t.ex. Hamas roll i konflikten, gisslantagningar och krigsbrott inte behandlas. Det påverkar balansen.

Retorik: Användning av laddade ord som "självbild som offer", "avhumanisering", "förstöra allt", "bilder på döda barn" skapar en emotionell tyngd och förstärker ett negativt narrativ om Israel.

Propagandatekniker:

Flera klassiska propagandastrategier förekommer:

Appell till känslor: Gråtande mammor, döda barn, lemlästade kroppar – mycket känslostyrd retorik.

"Vi mot dem": Kritiserar både Israel och västvärldens ledare som moraliskt bristfälliga, medan demonstranter och vissa kritiker lyfts fram som moraliskt överlägsna.

Etikettering: "Kappvändare", "världens ledare rusar", "världen förstod inte" – typiskt för att förlöjliga eller misstänkliggöra.

Användning av auktoriteter: Hänvisning till en "arabisk författare" eller "kritiker" utan namn används för att ge tyngd utan att ge källkontroll.

Slutsats:

Texten är en starkt vinklad debattartikel eller kommentar, inte en objektiv redogörelse. Den lyfter viktiga moraliska och politiska frågor, men gör det med tydlig slagsida mot Israels ansvar och västvärldens tystnad, snarare än att nyanserat beskriva komplexiteten i konflikten. Fakta används selektivt och emotionellt, vilket ger texten drag av politisk agitprop snarare än balanserad analys.

(Agitprop är en sammansättning av orden agitation och propaganda. Begreppet har sitt ursprung i Sovjetunionen där det användes för att beskriva kommunistisk propaganda avsedd att påverka folkopinionen genom emotionell agitation och ideologisk styrning).

Så långt Chat GPT.

Jag är själv en långtida kritiker av Cecilia Uddén. 2015 skrev jag för sajten Det Goda Samhället, texten “Svensk Israelbevakning i behov av sansade och rationellt tänkande journalister”, där jag kritiserar Uddén för att att vara ensidigt pro-palestinsk i sin bevakning (läs gärna artikeln om ni har tid).

Med anledning av den av mig idag upptäckta Chat GPT-granskningen Uddéns senaste analys, bad jag Twitter/X:s AI-verktyg GROK att bedöma min egen text från det Goda Samhället. Jag ställde följande fråga till Grok:

Driver Ronie Berggren i denna av honom skrivna artikel, en balanserad kritik av Sveriges radios reporter Cecilia Uddéns framställning av Israel-Palestina-konflikten?

Grok gav ett långt svar, där jag gavs både ris och ros utifrån en analys som Grok gjorde enbart utifrån min text. Jag nöjer mig här med att citera Groks slutsatser om min text från 2015:

Ronie Berggren’s critique of Cecilia Uddén’s reporting raises valid concerns about the need for balanced journalism and the omission of certain contextual factors, such as Palestinian incitement. However, it falls short of being fully balanced due to its lack of direct evidence from Uddén’s work, limited engagement with counterarguments, and occasional polemical tone. To strengthen his critique, Berggren could have provided specific examples of Uddén’s reporting, acknowledged potential reasons for her framing, and addressed Israeli actions with the same scrutiny he applies to Palestinian ones.

Ultimately, while Berggren’s call for rational, fact-based journalism is commendable, his critique reflects his own ideological leanings, which may limit its objectivity. Readers seeking to evaluate Uddén’s reporting should consult her original broadcasts and compare them with multiple sources to form their own conclusions.

Efter att ha bett Grok bedöma mig utifrån min text från 2015, så bad jag sedan Grok läsa Cecilia Uddéns ovan nämnda och citerade krönika från maj 2025, alltså tio år senare. Frågeställningen till Grok löd:

Hur framstår Berggrens ovannämnda framställning av Cecilia Uddén i förhållande till denna krönika av henne? Bedömer du att denna krönika av Uddén bekräftar eller dementerar Berggrens framställning av Uddéns form av journalistik?

Grok svarade:

Analys: Hur framstår Berggrens framställning i ljuset av krönikan?

1. Ensidighet

Bekräftar Berggrens kritik: Uddéns krönika fokuserar starkt på Israels agerande och dess konsekvenser för palestinier, med detaljerade beskrivningar av lidande (t.ex. "lemlästade barn" och "Gaza som ett plockepinn av rasmassor"). Den nämner Hamas attack den 7 oktober 2023 kortfattat, men utan att diskutera Hamas roll i att eskalera konflikten eller dess ideologiska mål (t.ex. dess stadga som eftersträvar Israels förstörelse). Detta överensstämmer med Berggrens kritik att Uddén tenderar att framhäva palestinska perspektiv och nedtona palestinsk våldsanvändning.

Dementerar delvis: Krönikan nämner världens initiala sympati för Israel efter 7 oktober, vilket visar att Uddén inte helt ignorerar Israels perspektiv. Hon erkänner också israeliska fredsaktivister, vilket indikerar att hon inte framställer Israel som en monolitisk aktör. Dock är dessa inslag minimala jämfört med fokuset på kritik mot Israel, vilket ger krönikan en tydlig slagsida.

2. Emotionell Bias

Bekräftar Berggrens kritik: Krönikans språk är emotionellt laddat, med formuleringar som "gråtande mammor" och "vita liksvepningar", som syftar till att väcka medkänsla för palestinier. Jämförelsen mellan palestiniernas situation och nazitiden (via fredsaktivisters uttalande) är också provocerande och riskerar att förstärka en ensidig bild av Israel som aggressor. Detta stöder Berggrens argument att Uddéns rapportering är emotionellt driven och riskerar att prioritera en sida.

Dementerar delvis: Uddén citerar israeliska ledare och Olmert, vilket visar viss nyansering genom att inkludera röster från Israel. Hennes kritik av israeliska politikers uttalanden (t.ex. "djur") är också baserad på verifierbara citat, vilket ger en viss faktamässig grund. Men tonvikten ligger tydligt på att kritisera Israel, vilket begränsar balansen.

3. Brist på Kontext

Bekräftar Berggrens kritik: Krönikan utelämnar viktig kontext om Hamas agerande, såsom dess roll som styrande makt i Gaza, dess användning av civila som sköldar (enligt rapporter från t.ex. Human Rights Watch), eller dess vägran att acceptera fredsavtal. Uddén nämner inte heller den säkerhetssituation som Israel står inför, såsom raketattacker eller hot från andra aktörer som Hizbollah. Detta överensstämmer med Berggrens påstående att Uddén utelämnar kritiska aspekter av palestinska handlingar och motiv.

Dementerar delvis: Uddén nämner 7 oktober-massakern, vilket visar att hon inte helt ignorerar palestinskt våld. Hon refererar också till Israels självbild som offer, vilket antyder en viss förståelse för landets historiska och säkerhetsmässiga perspektiv. Men dessa omnämnanden är kortfattade och överskuggas av fokuset på Israels agerande.

4. Rationalitet och Objektivitet

Bekräftar Berggrens kritik: Krönikan saknar den balanserade och faktabaserade analys som Berggren efterlyser. Den är tydligt skriven för att kritisera Israels handlingar och framhålla internationell och palestinsk kritik, utan att ge utrymme för en djupare diskussion om konfliktens komplexitet. Till exempel nämns inte de säkerhetspolitiska utmaningar som Israel står inför eller de interna motsättningar inom palestinska ledarskapet (t.ex. mellan Hamas och Palestinska Myndigheten).

Dementerar delvis: Uddén baserar delar av sin kritik på konkreta uttalanden från israeliska ledare och internationella reaktioner, vilket ger en viss faktamässig grund. Hennes referens till Olmert och världsledare visar också att hon försöker sätta konflikten i ett bredare sammanhang. Men avsaknaden av en mer nyanserad diskussion om båda sidors bidrag till konflikten gör att krönikan framstår som mindre objektiv.

Bedömning: Bekräftar eller Dementerar Krönikan Berggrens Framställning?

Uddéns krönika bekräftar till stor del Berggrens framställning av hennes journalistik. Den uppvisar flera av de brister han pekar på:

• Ensidighet: Fokus ligger tydligt på Israels agerande och palestinska lidanden, med minimal diskussion om Hamas roll eller Israels säkerhetsperspektiv.

• Emotionell ton: Språket är laddat och syftar till att väcka sympati för palestinier, vilket stöder Berggrens påstående om emotionell bias.

• Brist på kontext: Viktiga aspekter, såsom Hamas ideologi eller Israels säkerhetsutmaningar, utelämnas, vilket gör framställningen obalanserad.

• Begränsad rationalitet: Krönikan prioriterar en kritisk narrativ framför en nyanserad analys, vilket inte uppfyller Berggrens krav på “sansad och rationell” journalistik.

Dementerar delvis: Krönikan visar att Uddén inte helt ignorerar Israels perspektiv, genom att nämna 7 oktober och israeliska röster som Olmert och fredsaktivister. Hennes kritik av israeliska ledare baseras också på verifierbara uttalanden, vilket ger en viss faktamässig grund. Men dessa inslag är för begränsade för att motverka den övergripande ensidigheten.

Kritisk Reflektion

Uddéns krönika är inte en nyhetsrapportering utan en opinionsdriven text, vilket delvis kan förklara dess ton och fokus. Krönikor tillåter subjektivitet, men Berggrens kritik riktar sig mot Uddéns journalistik i stort, inklusive hennes rapportering för Sveriges Radio. Krönikan förstärker intrycket av en journalist som prioriterar palestinska narrativ och internationell kritik av Israel, vilket gör att Berggrens framställning framstår som relevant, särskilt vad gäller ensidighet och emotionell bias. Samtidigt kunde Berggren själv ha varit mer balanserad genom att erkänna att journalister som Uddén arbetar i en komplex kontext, där fokus på humanitära frågor kan vara en del av deras uppdrag.

Slutsats

Uddéns krönika bekräftar i hög grad Berggrens kritik av hennes journalistik som ensidig, emotionellt driven och saknande viktig kontext om palestinska handlingar. Även om vissa inslag, som omnämnandet av 7 oktober och israeliska röster, visar en viss nyans, är dessa underordnade den starka fokuseringen på Israels agerande och palestinska lidanden. Detta gör att Berggrens framställning av Uddéns journalistik framstår som träffsäker i förhållande till krönikan, även om hans egen analys hade tjänat på att vara mer nyanserad och mindre polemisk.

Om du vill att jag gräver djupare i specifika aspekter av Uddéns rapportering eller söker ytterligare källor, låt mig veta!

—-

Så långt Grok, vars analys av Cecilia Uddéns krönika i stor utsträckning sammanfaller med Chat GTP:s, och också ger mig övergripande rätt även i min kritik av Cecilia Uddén.

Ronie Berggren